Två nya äpplen

Varje morgon hälsar jag på grytorna med vad som ska bli äppelvinäger. Grytorna svarar med att bubbla till.

En nya äppelsort som jag lärde mig under pomologträffen i Norrköping nyss är Grahams jubileumsäpple som också går under namnet Royal Jubilee, en sort som infördes till Sverige på 1890-talet, kanske från Tyskland där äpplet blev mäkta populärt för sin frosthärdighet. Där har det ofta odlats i kalla trakter och även uppskattats för sin goda motståndskraft mot skorv.

Grahams jubileumsäpple drogs upp av engelsmannen John Graham, Hounslow, år 1888 och introducerades stort vid Drottning Victorias jubileum. Klart att en populär drottning ska firas med ett stiligt äpple!

Grahams jubileumsäpple känns igen på att det är stort med gröngult skal och gott om små gröna skalpunkter; foderröret är ovanligt långt och går ofta ända ned till kärnhuset.

Ett annat äpple som jag nu har lärt mig kallas Vejlöäpplet. Det är ett mycket gott, danskt äpple; vackert med gul grundfärg och en bedårande orange kind. Det är säkert svårare att hitta Vejlöäpple än Grahams jubileumsäpple i vårt land. Äpplena på bilden nedan kommer från en pergola vid en gård utanför Norrköping i början av 1900-talet. Pergolan omfattar 23 olika äppelsorter (vilka sorterna står att läsa i en  Svensk Trädgårdstidning från 1926) och är planterad 1908-1909.

Varning för äppeljuice till små barn

Varför läser man inte alltid Råd och Rön? Så mycket nyttiga fakta som den tidningen ger oss. I senaste numret (nr 8, 2014) presenterar tidningen en undersökning av 12 drickfärdiga äppeljuicer. Två av juicerna -- God Morgon och Coop X-tra -- befanns innehålla för mycket av det farliga mögelgiftet patulin (kan ge skador på nervsystemet) för att vara lämpliga drycker för små barn.

Bäst smakade äppeljuicen från Kiviks musteri. Den är dock inte utan fläckar. På förpackningen står att juicen kommer "Från hjärtat av Österlen". Betyder det att äppeljuicen kommer från svenska äpplen? Nej, detta är inget annat än vilseledande marknadsföring. När Råd & Rön ringde till Kiviks musteri fick man veta att juicen görs på koncentrerad äppeljuice från Österrike.

Förhastat från Nordiska muséet

 
"Detta trädet har två ympade kvistar, de gula är goda nu som först. De mörkröda "immiga" är vrinsura ännu, men kärnorna är bruna."

Så lyder ett mejl som kom i går kväll tillsammans med tre bilder, ett på trädet, ett på det gula äpplet och ett på det röda äpplet. Brevet är alltså mycket kortfattat men avsändaren vill att jag ska tala om vilka äpplen hon har i trädgården. Det har kommit flera liknande brev med bifogade bilder på senaste tiden. Jag svarar så här:

Jag är väldigt ledsen men jag kan inte hjälpa dig. Det går tyvärr  inte att bestämma äpplen via bilder. Jag råder dig att ta med dina äpplen till en äppelutställning och träffa en pomolog nästa höst.


Liknande svar får alla som skickar bilder till en pomolog med begäran om sortbestämning. Det räcker inte med att titta på bilder, man måste se och smaka och lukta på äpplet. Sortbestämning är ett grannlaga arbete. Mitt råd: skicka inte brev med äppelbilder till någon av oss pomologer, ingen kan få hjälp på det sättet.

Det är att lätt att gissa att brevskrivaren ovan har prövat att använda den app som Nordiska muséet nyligen lanserade och som man hävdar går att använda till sortbestämning av äpplen. Använd appen och briljera som äppelexpert ute i landets trädgårdar, lovar Nordiska muséet. Tyvärr är det inte möjligt. Appen är oduglig för sortbestämning. Vi är många som har testat den flera gånger.

Varför vänder sig app-användarna till oss pomologer när de misslyckas med sortbestämningen? Därför att Nordiska muséet uppmanar dem till det. Utan att fråga någon lade muséet in en adresslista med alla pomologer i riket på appen och rekommenderade folk att ta kontakt. Den adresslistan har man sedan tagit bort. Nordiska muséet länkar nu istället till Svenska Pomologiska Sällskapets hemsida och uppmanar människor att hitta en pomolog där. När de istället borde rekommendera människor att ta sina frukter och gå till en äppelutställning nästa höst för att träffa en livs levande pomolog. Jag hoppas att muséet inser att man måste ändra sin text.

Nordiska muséet uppger att appen bygger på Anton Nilsson bok "Våra äpplesorter". Ändå valde man tyvärr att kalla den "Svenska äpplen" som är namnet på min pomologi. Muséet kommer nu att byta namn på sin app och man har lovat att det ska vara klart i slutet av november.

Det finns ytterligare ett stort problem. Anton Nilssons bok är snart 30 år. All den föråldrade kunskap och alla felaktigheter som finns i den har förts över till appen. Nordiska Muséet säger att syftet med appen är att ge kunskap om äppelsorter. Det är vällovligt, men varför väljer man då att sprida inkorrekta fakta?

Jag vågar inte tänka på hur många hundra tusen kronor det har kostat av skattepengar för att ta fram den här olyckliga appen. Jag rekommenderar muséet att omedelbart dra in den och senare återkomma med en förbättrad app som 1) går bättre att använda till sortbestämning och 2) ger korrekt information.

Möte med nördar

Under den gångna helgen var vi ett 20-tal pomologer samlade i Norrköping för att lära av varandra och bli ännu duktigare på att bestämma äpplen. Vi kom från olika håll -- en del hade rest mycket långt -- och vi representerar olika yrken. Vad som svetsar ihop oss är vår kärlek till det pomologiska fältet. Tänk att i två dagar få prata äpplen och päron med likasinnade. Ja, vi begär inte att utomstående ska förstå hur roligt det är.

Här är det Maren Tober (t v) och Katarina Ångström, ordförande i Sveriges Pomologiska Sällskap, som bär in vår tårta föreställande Ölands Kungsäpple (sällskapets logga).

Franska drycker

Nu knäpper och skummar det även om den blivande äppelvinägern i min rostfria gryta. Jag håller tummarna för att jäsningsprocessen ska fortgå utan mankemang. Tänk att få slå färdig vinäger på flaska i december! Ge bort i present och möta såväl tacksamhet som förundran!

I Frankrike, som jag besökte nyss, har man sedan länge genuin kunskap om hur man jäser äppelvinäger och alla slags drycker av äpplen. Denna gamla nu gräsbevuxna beudron av granit (som jag hittade vid gården Le Manoir de St Hippolyte i Normandie) fylldes med äpplen som sedan krossades med hjälp av ett tungt lock och en häst som gick runt, runt. Den nedre bilden visar en liknande press i användning.

Kanske ska dessa äpplen i pressen jäsas till cider. Jag fick veta att i Frankrike växer inte mindre än 800 olika slag av cideräpplen. Cider har aldrig blivit riktigt stort i Sverige  (jag räknar inte det söta läskeblask som livsmedelsbutikerna säljer som cider) men det kanske kan bli? God fransk cider, godare än vin, brukar finnas att köpa på systembolaget.

Den här tyvärr mörka bilden tog jag inne i ett calvadoslager. Här ligger många stora ektunnor med flera år gammal fin calvados.

Äppelvinägern skummar och bubblar

Har du tråkigt? Händer det inget alls? Nu när äpplena är nedplockade och det mesta av överflödet är mustat?  Då har jag ett förslag, gör en sats äppelvinäger!

I söndags skar jag äpplen i bitar  (med foder, skal och kärnhus  kvar) och la i en stor gryta. I en 4-litersgryta ryms ungefär 2 kg äpplen. Jag strödde på 2 msk socker, hällde på så mycket kokande vatten att det täckte äpplena och la på ett lock. Tre satser gjorde jag och de står i en rostfri gryta, en emaljerad gryta och en stor lerkruka (den sista med dubbel sats).

För att det ska bli vinäger ska jäsa måste äpplena stå rätt varmt. Vårt hus har elvärme som vi slår på när det ska komma bortskämda lägenhetsmänniskor. Annars värmer vi upp huset med hjälp av luftvärmepump och täljstenskamin som vi eldar i morgon och kväll. Äppelvinägern har vi ställt att jäsa intill kaminen, det är den varmaste platsen.

När jäsningen kom igång på andra dagen höjde sig locket och det började skumma  i krukan.

Dag 2 började det bubbla i lerkrukan. Tallriken som låg ovanpå höjde sig. Det jäste och bubblade och rann över så jag fann för gott att ställa krukan i en stor plastlåda. Dag 3 hade det börjat bubbla i den emaljerade grytan. När jag lägger örat intill den kan jag höra hur det knäpper svagt.

Fortfarande är det dålig rörelse i den rostfria grytan men det tar sig nog. Vid Lucia räknar jag med att  äppelvinägern är klar så att jag kan använda den till min rödkål.

Nu har det gått fem dagar och det skummar vilt i krukan som för säkerhets skull är flyttad till en plastlåda.

Bra äppelår

Är det ett bra äppelår i år? Frågade en journalist som ringde mig. Jag tänkte efter och svarade ja. Jag kan förstås säkert uttala mig bara om Mellansverige men här har året varit gynnsamt för trädgårdsvänner med äppelträd.

På trappan står överst från vänster Aroma och Råby Rubin; nertill Ingrid Marie och Eldrött Duväpple.

För det första, rönnarna blommade och vi slapp få den förhatliga rönnbärsmalen i frukten. För det andra kom träden att pollineras fint och kartsättningen blev god på de flesta håll. De som kom ihåg att beskära träden och gallra karten har sedan fått stora, fina, goda frukter. Sommaren har bjudit på ovanligt många timmar med gassande sol som gett frukterna härlig sötma och arom. Ett sådant här år känner man stor tacksamhet för att få bo i ett välordnat land där det mesta fungerar bra, ett land som  låter oss odla värsta godaste äpplena.

Dags att skörda

Har du tömt dina äppelträd ännu? Om inte, är det dags nu. Snart kommer kylan och då ska frukten vara nedtagen. Så här gör G och jag med våra Cox Orange (som vi till vår stora lycka fått mycket av i år): vi lägger dem i en kartong med frigolitskiva i botten och frigolit runtom. Man kan linda in varje äpple i papper men vi nöjer oss med tidningspapper mellan varje lager.

Den  frigolitfodrade kartongen ska fyllas med Cox Orange. Sedan kan den stå rätt länge på den kalla glasverandan utan att äpplena skadas av kölden.

Förr skördade man alltid äpplena med vantar på händerna och det har jag anammat, tänker att det är bra för frukten att skyddas från mina hudbakterier.

Bra svenskt sortiment i Gränby

Man ska inte dra alla Ica-butiker över en kam. Vissa har ett riktigt bra sortiment av svenska äpplen på hösten. Så här skriver äppelvännen Hilding Karlsson i Uppsala efter att ha läst mitt inlägg om  Ica-butiken i Sigtuna:

"Visst kan man tycka synd om sigtunabor som är hänvisade till en butik
som saluför endast en sorts svenskodlade äpplen, Katja, samtidigt som det är högsäsong för svenskodlade sensommar/höstäpplen.
I dag, 3:e oktober 2014,  erbjuder man på ICA Kvantum i Gränby följande
lokalodlade sorter: Gravensteiner, Katja, Mio, Summerred och Åkerö. 
Äpplen som troligen odlats i Skåne: Alice, Collina, Discovery, Katja,
Santana och Signe Tillisch.
Ett riktigt bra sortiment som visar att vi kan odla äpplen i Sverige!
Nu kanske inte just denna butik har största sortimentet i Uppsala, men
det ger en fingervisning om att man denna tid på året borde kunna dra
ner på fruktimporten från avlägset belägna länder eller att åtminstone
låta kunderna pröva de svenska äpplena medan de finns."

Normandiska renetter

I Normandie, som jag nyss besökt, växer järneken och idegranen till höga, mäktiga träd som  imponerar. Jag smakade på ett rött idegransbär -- inte lika gott som hemma (det är det röda, söta fruktköttet jag äter, den giftiga kärnan spottar jag ut). Inte heller blir franska äpplen lika välsmakande som hos oss.

På bilden ligger (från vänster) sorterna Benedictine, Cox Orange och Reine de Reinettes från Gamla Torget i Rouen. G och jag provsmakade dem och fann Benedictine ointressant och de övriga två hyggligt goda. Cox Orange, ett stort delikatessäpple i Sverige, saknade sin säregna, komplexa smakkvalitet. Det är tydligt att den sorten, liksom alla goda äpplen, kräver den långsamma aromutveckling som ett svalare klimat ger frukten.

Jag köpte dessa tre normandiska renetter i slutet av september. De hade plockats ned för ett år sedan men var saftiga och fräscha. "Vi för de här äpplena hela året" sa torghandlaren. Det kräver bra lagerförhållanden. Jag vet inte säkert, men kanske var också äpplena försedda med ett tunt vaxlager.

Vad har Ica emot svenska äpplen?

När jag flyttade till Sigtuna för elva år sedan fanns här både Konsum och Ica. Sedan stängde Konsum  tyvärr och vi fick nöja oss med en närbutik. Kan Ica något om äpplen? Jag tror inte det. Man vet inte, eller låtsas inte veta, att  nu skördar svenska odlarna för fullt och det finns en rad underbara äppelsorter att lägga ut i fruktgondolerna.

I går när jag besökte Ica fanns där sju äppelsorter varav sex var importerade från Belgien, Polen, Sydafrika, Chile, Italien och Frankrike. Där låg ett enda svenskodlat äpple. Det var Katja som låg etiketterat som "Svenska äpplen" bland de namngivna importäpplena i fruktdisken men också exponerades i en korg vid sidan om och där beskrevs som "ett mjöligt äpple". För det första är inte Katja ett mjöligt äpple. För det andra kan beskrivningen knappast locka någon köpare. Mjöligt kommer mig att tänka på ett trist, nedplockat, några dagar gammalt Sävstaholm.

 I min bok "Svenska äpplen" beskriver jag Katja så här: mört, saftigt, tydligt sött med liten syra.

Gå inte till Ica om du vill välja bland ett sortiment av goda, hälsosamma, svenska äpplen. Försök att få tag i frukt hos grannar och vänner som just nu tömmer sina träd och gärna ser att någon hjälper dem att ta hand om äpplena.